Det började med att febern lurade, smög sig på. Jag vaktade, tog tempen ofta och såg denna höjas sakta sakta. 

Sen var det dags att ge medicin, verkade lugna sig till kvällen. Hon var kelig, gosig och trött. 

Hon fick lägga sig, sen vaknade hon och kräktes, tömde hela magen. 

Jag trodde det var magsjuka, nej,nej, nej!!

Sen låg hon i min famn, trött, slut och medtagen. Men något var fel...

Sen förstod jag... Feberkramper... 

Jag tog det lugnt, det har hänt förr (även om jag inte var med då). Jag passade på att filma, för att kunna visa upp för läkaren nästa gång vi skulle dit. 

Men det blev bara värre och värre... Minuterna gick... 

Det tog inte slut av sig själv. Fram med medicin... 

Det hjälpte inte. 

F#n j#vla sk#t

Jag är ensam hemma med 3 barn...

112

Ambulans är på väg. 

Äntligen avtar det. 

Kramperna slutade. 

Ambulansen kom. 

F#n j#vla sk#t

Porttelefonen öppnar inte dörren!!!

Måste lämna lillan, springa ner. 

Hon får hjälp, bör åka in. 

Ringa mummi. Ringa maken. 

Nu är vi på sjukhuset. Hon har fortfarande feber idag. Men mår under omständigheterna bra. 

Nu väntar vi på nästa äventyr. 

MRT och narkos.