Jag har utbildning på jobbet på gång. 

En till för jobbet eftersom jag är finsk talande. 

Semester på gran canaria. 

Och imorgon börjar dagis för lilla A. 

Alla kläder ska namnas och väska är inköpt idag. Ska bli så roligt för lilla A att busa med andra i sin ålder. Jag känner mig faktiskt inte nervös inför dagis, även om jag inte kan vara med imorgon. 

Första utbildningen på jobbet har jag gått förr så det blir mer en uppdatering av det. 

Den andra för finsktalande är i Stockholm och det är nervöst. Främlingar, nytt ställe och bo på hotell och vara så långt ifrån lilla A. 

Tur att vi är två från mitt jobb som åker så är det någon jag känner och kan umgås med. 

Sen semester i gran canaria... 

Fyy vad nervös jag är inför det. 

Första lång resan med lilla A. B stannar hemma och bonusarna med. 

Men det är familje semester då mamma fyller 60 år. Det innebär att min bror och hans familj ska åka med... 

Jag vet inte hur jag ska göra. 

Efter denna jul vill jag verkligen inte ha något mer med min bror att göra alls. 

Jag har verkligen sett fram emot denna resa i ett års tid. Kommer ihåg att mamma och jag pratade om det förra året när lilla A var nyfödd. Men självklart skulle jag med även om jag hade en liten och var osams med min bror. Jag kunde ju tolerera honom då. 

Jag verkligen älskar värmen och hatar kylan. Nu har ju snön kommit och jag vill ännu mera bort till värmen. 

Men jag vill inte sitta ensam i ett hotell rum för att jag inte vill råka på min bror. Jag vill inte bli den som gömmer mig i hörnet för att slippa bli retad av min bror. 

Jag vill ta plats, jag vill kunna röra mig fritt, och jag vill ha roligt med min dotter inte oroa mig för att störa min bror. 

Jag har tänkt mycket på mitt beteende genom åren och har insett hur mycket hans närvaro påverkat mig negativt genom att jag alltid fått känslan av att jag stör och ska akta mig för att säga något. Får inte uppröra honom. Ska passa på honom. Det ska ske på hans nåd. 

Det är detta beteende, dessa känslor och dessa krav jag har fått nog av. 

Jag ska kunna åka på semester med familjen och inte känna utanför. Jag ska inte behöva krypa för min bror för att jag är tacksam för jag för en gångs skull faktiskt tillåts träffa mina brorsbarn. 

Jag ska kunna säga vad jag vill utan att få sur blick från min mor för att det gjorde min bror upprörd. Eller att han gör narr av mig. 

Jag vet inte hur jag ska göra med semestern... 

Jag vill åka till solen, jag har längtat och jag behöver en semester. 

Men jag vill inte falla i gamla mönster och spendera vår semester gömd och må dåligt som jag gjort på tidigare semestrar jag gjort tillsammans med min bror. 

Behöver jag nämna att jag börjar känna mig utmattad igen :-( 

Men titta på den stranden, det är värmen där jag saknar 💓