Idag är det alla hjärtans dag. Och överallt ser man förslag på hur man ska överraska den man älskar med dittan eller dattan. 

Det får mig att tänka på det här med kärlek och så. 

Jag har växt upp i en familj där vi inte sa att vi älskar varandra. Det sas aldrig. Det betyder inte att vi inte visste om att vi älskade varandra. Bara att vi inte sa det. 

Vi visade våra känslor genom att finnas där för varandra, att ställa upp när det behövdes. 

Vi kramades inte ofta. Vi var ganska stela av oss. Men vi fanns där för varandra. Och vi hade våra mysstunder vi med. 

Jag säger sällan orden "jag älskar dig". 

Jag försöker visa det genom att finnas där för de jag älskar, att ställa upp på dem när de behöver mig. 

Tyvärr har ju livet tagit sina vändningar och det har inneburit att alla de jag älskar inte fått reda på det. För jag lärde mig inte att säga det och fick aldrig en möjlighet att visa det.

Detta är något jag arbetar på. Jag försöker säga till de jag älskar att jag älskar dem. 

Jag är dålig på det men försöker bättra mig. 

Det är inte lätt att lära gamla hundar nya trick, men omöjligt är det inte 😉

Jag älskar mina föräldrar, min make och mina barn (både eget och bonusar), mina brorsbarn och till och med min bror (även om jag inte längre vill ha något med honom att göra).

Och mina vänner! Utan er skulle livet vara hårt.

💖💞💕💗💝💓💟